Jag och min press & media ansvarige Emelie har intervjuat Özz Nujen och nedan ser ni resultatet.
Den dagen du dör, och förmodligen kommer till himlen, vad tror du gud eller vem som nu sitter där uppe kommer säga till dig?
– Vad fan gör du här? Hur kom du in? Oavsett vart jag hamnar så kommer dom undra vad fan jag gör där tror jag, det brukar vara så säger Özz och skrattar. Har du kommit hit för att förstöra här också.
Jag tänker aldrig så, vad om händer efteråt. Jag kunde ha dött på vägen hit, jag kunde ha blivit överkörd eller någonting. Men när jag dör så ska jag tänka att jag har försökt så gott jag kan.
Om du bara får äta en endaste maträtt i ett helt år, hur resonerar du då kring ditt val?
– Det kanske skulle bli det korianska bibimbap för att det är typ 5 maträtter i 1, det finns både ägg kött sallad osv som man blandar ihop.
Du har studerat radioproduktion precis som jag har, vad tror du om radion? Är det ett döende medie eller finns det en framtid för radion?
– Ja men kolla på alla podcasts, det är ju radio fast med lite sämre kvalité, haha. Jag personligen tycker att radio är det sanna bildmediet. Om en filmregissör gör en scen och så berättar han såhär till exempel; Kristina gick i sin favorit skog, och så ser man bilden av kristinas som favorit skog, som är regissörens favorit skog och då ser vi den bilden medans man i radion om man säger att Kristina gick i sin favorit skog då är det ju din bild, allas bild, den sanna bildmediet, då får du själv en bild av hur hennes favorit skog är och det får varje lyssnare, så du blir inte påmålad någon bild utan du skapar den inre bilden, så därför tycker jag att radion är det sanna bildmediet.
Och dessutom så lyssnar man på orden mycket mer och i dom finns det mer sanning än i bilden. För bilden kan ju ljuga, men oftast så kan rösten skära sig, man kan ana, det finns nyanser osv. Så när man då lyssnar på rösten och inte bryr sig om det visuella så får man mycket mer bilder också.
Såklart att det finns en framtid!
Hur är det att vara känd just i Sverige? Jag menar, är det något kändisliv och privilegier på samma sätt i Sverige som det verkar vara i USA?
– Jag tänker inte på det heller, man väljer ju sitt liv, och ibland är det bra och ibland är det dåligt osv. Men jag har inte märkt av någon hysteri. Jag gör vad jag vill och rör mig ganska fritt och blir det för påträngande så säger jag bara ifrån och Sverige är ganska bra på det, svenskarna är ganska bra på att låta folk vara ifred. Och jag har aldrig sett mig som en kändis och kommer nog aldrig göra det heller tror jag.
Du sa att det kunde vara både bra och dåligt, vad menade du då?
– Om det är jobbiga människor så kan, eller det finns det ju överallt, men det kan ju finnas jobbiga människor även om du är en ”vanlig” människa också. Men då blir det mer på mig som media person, ”hörrö du, jag gillar inte det du sa på din föreställning” Jaha, nä men det finns faktiskt en OFF knapp, du behöver inte kolla.
Du är ju aktuell nu med Två herrars tjänare och även Spindelkvinnans kyss som har premiär i oktober, en månad senare bara. Hur är det att öva och läsa in sig på två manus så tätt?
– Det som är tur är att dom är så himla olika, Två herrars tjänare är en komedi och det är en form av teater som är överdriven på ett gammelmodigt sätt och skådespelarna vet att publiken är där och använder sig av dom medans den andra är klassisk teater att du tror att dom är i ett rum och skådespelarna ser inte dig.
Hade det varit två liknande roller hade det varit jättesvårt!
Men nu så spelar jag Truffaldino som alltid är positiv, glad, i all misär ser han hopp. I den andra rollen spelar jag Molina som är en äldre homosexuell man som är fängslad för det. Han är mera lugn och kritisk och ser svart på framtiden. Så det är helt olika karaktärer!
Ja det är mycket text, men jag använder mig av kroppsminnet. En rörelse ger en lång textradda.
Rörelsen ger texten.
Har du något signum eller något som utmärker dig?
– Jag har fått frågan kan man skämta om allt, och på den frågan har jag ett svar som jag tycker att jag är ganska nöjd med. Och det går såhär: Ja man kan skämta om allt, men allt man skämtar om är inte ett skämt och allt skämtande blir inte alltid roligt, och det är det som är det roliga med skämtandet.
Mina läsarfrågor:
Vilken är din favorit komiker i USA?
– Det ändras ju men Joan Rivers är jättebra tycker jag. Hon är gammal men jävligt rolig.
Louis CK är grym för han är väldigt produktiv. Det är väl dom.
Du vågar ju säga vad du tycker, men finns det tillfällen när du känner rädsla för att provocera farliga människor?
– Du vet ju inte vem som är farlig, det vet man ju aldrig. Den som du tror är farlig kanske är snällast och tvärtom, det vet man aldrig. Jag tänker inte så, jag kan inte vara något annat än mig själv och om jag går omkring och bara tänker och planerar och funderar hur jag ska göra, då är jag inte mig själv längre. Och då tappar jag lusten. Och om det händer något farligt får man väl ta det då, och hittills har jag ju inte dött.
Vad har du för syn på polisens skyddande på SVD och SD´s demonstrationer?
– jag tycker personligen att alla människor har rätt till skydd. Nu skyddar vi dom som är emot demokratin egentligen. Och i vårt land har vi bestämt att en får vara rasist även om jag inte tycker att rasism är en åsikt, det är faktiskt ett brott emot det samhälle som vi kommit överrens om som bygger på alla människors lika värde. Om vi då har den inställningen, alla likas värde, så har även alla människor rätt att få protestera, demonstrera och göra sin röst hörd, alla människor även om deras åsikt mynnar ut i att jag inte har det värdet eller att jag inte ens får finnas som människa. Men den som är i behov av skydd ska få skydd tycker jag oavsett dennes åsikt tycker jag.
—————————————————————————–
Om du vore osynlig för en dag, hur hade din dag sett ut?
– jag skulle nog befinna mig i maktens innersta centrum och busa och ställa till som fan!
Tror du på lagen om attraktion?
– Nej jag tror inte på sådant. I jakten på svaren om oss själva så försöker vi hitta lösningar eller sätt att förenkla för oss, livet är så mycket mer komplicerat än bara så. Hur många tror du skulle vilja vara fattiga eller tigga? Tanken om ens förträfflighet eller om det man vill vara funkar ju inte alltid.
Alla ideologier eller funderingar försöker alltid skapa ett svar på när det inte funkar, och inte ens det svaret funkar för vi har byggt upp ett samhälle, oavsett vilka vi är så har vi byggt upp ett samhälle som är väldigt orättvist som gör att vissa är mycket rikare och att många är mycket fattigare. Vi har byggt upp det här samhället och det handlar inte om våra tankar om vad vi är rädda för eller vad vi vill uppnå eller vad vi försöker göra. Det handlar mer om medmänsklighet tror jag. Vi måste börja tänka så, hur förändrar vi vårt samhälle utan att komma in i något mambojambo om att jag attraherar det jag är rädd för eller det jag vill ha osv. För det vi kommer in i då, det som händer där är att det är den enskilda människans fel oavsett. Men så är det inte, vi är faktiskt sociala människor som fungerar i ett sammanhang. Och det tar bort skulden från samhället och lägger det bara på individen vilket är väldigt taskigt. Så nej jag tror inte på det där faktiskt.
Om du kunde byta ut dig själv och gå in i en annan människas kropp under en hel dag, vem skulle du välja då?
– Jag skulle jättegärna vilja förstå mig själv, på fullaste allvar! Vi går omkring och försöker förstå andra människor i parförhållanden tex. Jag hade nyss ett långt sms konversation med en tjej som skrev att jag inte förstår henne och jag kände bara att nej men jag förstår inte ens mig själv, man kommer aldrig förstå någon annan människa när vi inte ens förstår oss själva! Vi går omkring ett helt liv och inte inser vilka vi är, vad vi vill, vad vi ska göra, hur vi mår, vi går omkring som öppna sår och försöker läka andra.
Vi har inte ens läkt oss själva, inte ens tagit hand om oss själva, vi letar efter halmstrån, och hela tiden har vi inte förstått oss själva och så ska vi försöka förstå någon annan och om jag då gick in i någonannans kropp hade det inte hjälpt mig någonting för jag har inte ens förstått mig själv, haha!
Så jag önskar att jag förstod mig själv på riktigt också, in i mig själv, kunna förstå mina tankar bättre, varför agerar jag såhär och såhär, det hade ju varit till enormt mycket större hjälp om jag vart inne i mig själv än i någon annan.
Om du skulle få ändra på någonting i ditt liv, det största misstaget som du känner att du har gjort, vad skulle du ändra på?
– Vi gör alla misstag men jag skulle inte vilja göra dom ogjort för då skulle jag ju inte sitta här.
men om jag måste välja så är det när jag har sårat människor. Det hade jag velat förändra, för det hari ngen mått bra av. Varken jag eller dom.
Sen du har blivit framgångsrik, hur har du upptäckt falskhet hos människor i din närhet och hur rensar du bort dom? För nog har du fått färre och färre vänner ju mer framgångsrik du blivit.
-Tvärtom faktiskt, fler vill bli vän. Mitt liv handlar om att försöka åstadkomma saker som jag tror är bra, inte bara för mig eller för mitt folk eller vårt samhälle. Utan saker man mår bra av kollektivt, att få glädja andra, att få säga saker man tycker är viktigt här och nu. Och i det finns det folk som inte vill att du ska göra det, dels för att dom är rädda för sitt eget ljus eller för att de själva inte kan eller vågar eller för att de inte gillar dina åsikter eller bara för att dom ogillar dig ibland, man vet ju aldrig varför folk gör så. Men ens sätt att tillslut få ut det man vill är gott nog.
Känner du igen en falsk människa?
-Känner igen.. om den varit falsk så känner man ju igen den. Men man känner inte igen någon att åh det där är en falsk människa. Jag har slutat tänka så för det är en fördom, du dömmer på förhand en människa som du inte ens känner och du kan ha jätte fel och ibland har du rätt.
Har du hört talas om uttrycket ”man får aldrig en andra chans att göra ett första intryck” och ”lita på din intuition när det gäller människor och det första intrycket”, har det inte stämt sen?
– Nej det har inte stämt. Det har både stämt och varit fel några gånger. Ibland när man träffas så vet man inte varför det är så, ibland så känner jag kanske att gud så konstig hon eller han var och så visar det sig att hon varit nervös, någon har dött i hennes närhet, hon har varit stressad osv. Det kan finnas massor av saker som gör att första intrycket inte har varit optimalt. Sen har det kanske varit jätte bra och guuuud vilken fin människa, varm och tillmötesgående och varit precis som en själv. Och så har det visat sig att den människan varit falsk. Mendan den andra inte varit falsk. Så jag har haft både rätt och fel. jag tycker det är skit svårt. Och jag får mer och mer rätt i att det är svårt det där med första intrycket! Det funkar kanske när det gäller jobb, men när det gäller mänskliga relationer är det mycket svårare.